Fnittriga bögar har aldrig sex

Warning: Use of undefined constant user_level - assumed 'user_level' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /customers/7/d/3/studentreportrarna.se/httpd.www/jmmh09/mysterybox/wp-content/plugins/ultimate-google-analytics/ultimate_ga.php on line 524

Tobias Beecher och Christopher Keller i Oz.

Tobias Beecher och Christopher Keller i Oz.

FÖRST OCH FRÄMST. Vi älskar våra homokaraktärer och de finns snart i alla teveserier. Allt från den kärlekskranka Stanford Blatch i Sex and the City, till alfahannen Christopher Keller i Oz och det dysfunktionella gayparet Bob och Lee i Desperate Houswewives. Det är givetvis positivt att heterosexualitet inte längre är det enda rätta, att man vågar och vill visa något annat. Men vi ska inte ropa hej förrän vi har kommit över bäcken. Måhända att homo- och bisexuella får plats i den populära teveserien, men med det inte sagt att det är helt okej.

Med undantag från i den något promiskuösa serien Queer as Folk, och den hårda tillvaron i Oz, censureras homo- och bisexuella karaktärer. Det är lätt att minnas de gånger vi har sett Lynette och Tom Scavo ha förspel på Wisteria Lane eller Samantha Jones banga en body builder på diskbänken. Men när såg vi senast Bob och Lee äta frukost i sängen eller Willow och Tara (Buffy the Vampire Slayer) krypa ner i sänghalmen (jag vet, det händer typ två gånger, men ändå)? Och är inte det lite extra intressant, med tanke på att Marc Cherry (skaparen av Desperate Housewives) själv är öppet homosexuell?

Som vanligt är det ”inget fel på homofiler, så länge de inte skyltar med sitt sexliv på det där viset”. Kalla mig fördomsfull, men jag är hyfsat övertygat om att den amerikanska, något konservativa, publiken skulle uppröras om man faktiskt skildrade alla karaktärer, oavsett läggning, på samma vis. Och då menar jag med de slätstrukna sexscenerna och de passionerade förlåtkyssarna som de heterosexuella karaktärerna får nöjet att ägna sig åt. Man vill inte riskera att uppröra sin publik och få Parent-Teacher Association efter sig.

Däremot är det ju trevligt med fnittriga bögar som ständiga följeslagare till kvinnliga huvudkaraktärer. Eller gaypar som försöka anpassa sig efter den heterosexuella parkonstellationen och inrutade könsmönster. Det blir ju så tokigt när den ena bögen ska vara kvinnan i förhållandet, för han är ju egentligen kille. Trevligt och skojigt, så länge de inte visar mer än så, givetvis.

Det känns bra att kunna säga att Sverige faktiskt har ett bra exempel att ta upp, även om serien i sig knappast klättrar högt upp på listan över bra svensk teve. Men när karaktären Kim i serien Andra avenyn upptäcker sin bisexuella sida skildras det på samma intima och avklädda vis som andra kärlekshistorier. Där hånglas det i den svettiga boxningsringen och passionen vet inga gränser. Ganska ärligt och avklätt, och utan efterföljande debatt i svenska medier. Men när samma klipp hamnar på amerikanska Youtube, blir man varnad för innehållet och måste vara 18 år för att se det (det roliga börjar två minuter in).

Frågan är alltså om acceptansen för homo- och bisexualitet egentligen blivit högre när karaktärerna censureras? Hur rättvist skildras dessa karaktärer, egentligen? Och om inte ens de homosexuella personerna bakom teveserierna vågar eller får gestalta något annat än heterosexualitet 2011, betyder det att vi är fast då?

Det här inlägget postades i Sexualiteten, Tema och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *