Hur många lager klarar du av?

Warning: Use of undefined constant user_level - assumed 'user_level' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /customers/7/d/3/studentreportrarna.se/httpd.www/jmmh09/mysterybox/wp-content/plugins/ultimate-google-analytics/ultimate_ga.php on line 524

Michael J. Anderson med sitt säregna utseende fick agera läskig kuf i mysterierna Twin Peaks och Carnivàle.

DJUPDYK. När man talar om mysterier inom teveseriens värld finns det givetvis flera olika typer av mysterier. CSI och liknande serier använder sig av ett berättargrepp kallat procedural, medan serier som Damages, Carnivàle och Twin Peaks bygger på ett arc. En mystery box är ett typiskt arc-grepp och kan liknas vid en rysk docka. Det är ett mysterium som består av flera olika lager. När man har avtäckt ett lager väntar ett nytt och spännande lager precis under det första. Och är det ett riktigt bra mysterium tar dessa lager aldrig slut.

I den moderna tv-serien är J.J. Abrams den absolut största skaparen av dessa mysterium. Han står bakom mysterietäta Alias, Lost och Fringe, samt två nya serier som börjar sändas på amerikansk tv i höst. Många har försökt efterapa Abrams recept, men inte riktigt lyckats på samma nivå vad gäller tittarsiffror och kritik. Den senaste i skaran, The Event, lades just ned efter en enda säsong. Varför har arc-baserade serier svårare att hitta en publik? Var började egentligen tv-mysteriet? Och när blev det populärt?

År 1959 började CBS sända kult-favoriten The Twilight Zone, en procedural där varje avsnitt var ett nytt mysterium som skulle lösas eller förklaras. Serien nämns ofta som en föregångare till de flesta sci-fi-serier som dykt upp på tv sedan dess. Några år senare var det dags för den första riktiga arc-baserade mysterie-serien The Prisoner, som sändes i 17 delar på BBC. Båda dessa serier har sänts om och om igen i snart 50 år och remakes har gjorts ett flertal gånger. J.J. Abrams och många andra serieskapare har nämnt båda som stor inspiration när de skapat sina egna verk.

Men arc-serier har generellt sett svårt att attrahera tittare. Detta beror först och främst på att det kan vara svårt för tittare att dyka in i en serie efter några avsnitt eller en hel säsong. Eller gud förbjude att man skulle missa ett avsnitt mitt under seriens gång. Då får man spela in eller ladda ned för att se det vid ett senare tillfälle om man vill förstå kommande avsnitt. Kanaler oroar sig ofta för det här dilemmat. Ska man låta teamet producera en välgjord och detaljerad story med nya ledtrådar och lager i varje avsnitt, eller ska man hålla tillbaka på mysteriedelen för att vara snäll mot de tittare som kanske inte ser precis varenda avsnitt?

Under sin tredje säsong fick Alias dumma ner sin storyline för att ha möjligheten att kasta in nya tittare och marknadsföra sig som en actionserie med agenter i stället för en serie med substans och flera lager. Detta ledde inte riktigt till en ökning i tittarsiffror som kanalen ABC hade hoppats på och det hela slutade med att man lät Alias få gå tillbaka till sin komplexa struktur och storyline. ABC hade hittat något de kunde nischa sig genom. En fanbas som följde serien slaviskt, som aldrig missade ett avsnitt och som kanske till och med såg om avsnitten flera gånger och på så vis genererade fler annonsintäkter (jämför med Trekkies, ett samlingsnamn för de som älskar Star Trek-franchiset).

När samma producenter några år senare skapade Lost gjorde de ungefär samma sak igen, förutom kapitlet med neddummandet. Lost var från början en oerhörd tittarsuccé, men ju längre ner i lagerdjupet tittarna kom, desto mer förvirrade och irriterade blev de. Tittarsiffrorna dalade sakta men säkert efter någon säsong och under tredje säsongen var man nere i mindre än en tredjedel av den tittarskaran man hoppats ha genom hela serien. Men siffrorna höll sig sedan stadiga. Man hade hittat sin fanbas. När ABC insåg detta skrev de avtal med skaparna om att man skulle klara upp seriens största mysterier på tre ytterligare säsonger, sedan skulle Lost ta slut. Detta var ett smart drag från ABC, då de som fortfarande tittade visste att de skulle få svar på sina frågor inom ett visst antal år och därför höll de sig kvar även om de börjat bli frustrerade.

Arc-serier har dessutom hittat flera olika lösningar på hur de ska fortsätta berätta sin story även om de inte längre får plats i tv-rutan. Serier som Pushing Daisies och Buffy the Vampire Slayer har till exempel fortsatt som serietidningar och Firefly fick en långfilm efter att DVD-försäljningen gått bättre än tv-kanalen väntat sig. Andra lösningar är att flytta över till en ny tv-kanal (kanalen SyFy är bra på att köpa upp serier som ingen annan längre vill ha!) eller fortsätta i litteraturformat. Allt för att få avsluta sin berättelse och göra fansen nöjda. Just nu diskuteras det också hur man ska lösa en fortsättning av nyligen nedlagda The Event.

Det här inlägget postades i Mysteriet, Tema och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *