Skillnaden mellan svarta och svarta

Warning: Use of undefined constant user_level - assumed 'user_level' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /customers/7/d/3/studentreportrarna.se/httpd.www/jmmh09/mysterybox/wp-content/plugins/ultimate-google-analytics/ultimate_ga.php on line 524

Darius, spelad av Columbus Short, i Studio 60.

KARAKTÄR. Studio 60 on the Sunset Strip var en serie som, dessvärre, bara fick en säsong. Den utspelade sig bakom kulisserna på ett direktsänt sketchkomediprogram, inte helt olikt Saturday Night Live. Upplägget känns igen, det skildras även i det omåttligt populära 30 Rock. Skillnaden var att Studio 60 var av mer seriös dramakaraktär. Ett seriöst drama som skildrade jobbet med den påhittade liveshowen, Studio 60 on the Sunset Strip.

Och det finns så mycket att jag kan ta upp angående Studio 60. Hur det mycket väl kan vara världens mest underskattade serie, hur fantastisk Matthew Perrys roll är, hur jävla mycket den får mig att önska att jag var en judisk skämtskrivare.

Men det ska jag inte. Jag tänker ta upp Darius Hawthorne.

Darius, spelad av Columbus Short, har en av de mindre rollerna i Studio 60. Till en början är han en misslyckad stå-upp komiker som inte riktigt lyckas med sin akt. Han harvar, men responsen uteblir. En kväll under ett uppträdande ses han av Matthew Perrys karaktär, chefsförfattaren Matt Albie, och ensemblens enda afro-amerikan Simon Stiles (spelad av D.L. Hughley).

De två redan branschetablerade männen har besökt en stå-upp klubb i centrala Los Angeles för att scouta efter nya talanger till programmet Studio 60. Simon Stiles har tidigare under säsongens gång menat att Matt inte behärskar att “skriva svart”, att “skämta svart”. Detta bråk briserar till slut och får följden att Matt går med på att följa med till klubben för att se en svart komiker.

Och det är precis vad de får se. En man som på scen får sin publik att asgarva genom att skämta om grillad kyckling och damer med stora bakdelar.

Något som får Simon Stiles att bli vansinnig:

There is nothing like the wit and originality of the differences between white people and black, and, apparently, the biggest difference is that we don’t pay our bills, respect the law, women, or each other.

Precis när de tänkt ge upp hör de någon som drar nervösa skämt inför en likställd publik. På scenen står Darius och skjuter blankt. Han vet det inte då, men just den kvällen ska han bli erbjuden ett jobb som skämtskrivare för Studio 60. Han är svart och kan bevisligen skämta smart, på ett sätt som inte innefattar grillad kyckling eller kvinnoförakt. Han är bara oputsad.

“He just needs discipline”.

Anställandet av Darius är ger serien Studio 60 ett av dess mest intressanta sidospår. Han, ung och oerfaren skämtskrivare, och stjärnan Simon Stiles råkar gång på gång i luven på varandra, där Simon pushar Darius till att skriva mer ”svarta skämt”, att skriva om skillnaden mellan vita och svarta på ett kvicktänkt, smakfullt vis. Darius håller inte med om Simons kritik om att han acklimatiserar sig till det vita etablissemanget.

Gång på gång visar dessa konflikter på hur svårt det är att i den vita mannens värld, show-biz, etablerar sig som någonting utanför normen utan att kompromissa sitt ursprung och sin karaktär. Raskonflikten, på den här på något vis banala nivån, blir ändå ett tvärsnitt av hur den amerikanska kulturen fortfarande inte riktigt vet hur man skall handskas med svarta. Åtminstone inte i komedifåran. För tar man det för långt så blir det att håna och fegar man så ignorerar man en etnicitets hela kulturella berättigande.

Ska vi snacka om hur underskattat Studio 60 är nu, kanske?

Det här inlägget postades i Etniciteten, Tema och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *